Tack Hjalmar

Vad vore en helg utan nattjobb. Efter en natt har man lock för öronen av hyttventilationens sus, klickandet i rälsens syllar, ljudet av stängande dörrar, skriken från fulla kvinnor och vrålen från deras manliga motsvarigheter. Men om man läser en sida H. Söderberg vid varje ändhållplats där vändtiden medger det så samlar man lite kraft, försvinner ett par minuter till en helt annan plats och tid.
Vid Hökarängen drog någon emabel yngling i en nödbroms i näst sista dörrparet längst bort från körhytten räknat. En styv promenad och tillbaka, sedan var jag sen till avlösningen. Så uppenbarar sig en individ på Gubbängens perrong som ivrigt gestikulerar och pekar mot sitt armbandsur. Du är sen!
Då var det tur att du fanns där Hjalmar, färskt i sinnet med Martin Brick och hans ungdom. Fan vet om jag inte gjort mig olycklig på karln annars.

DN

-Ja hej, det här är Krister Lööw som ringer från DN.

-Hej Krister.

-Ja vi talades ju vid i förra veckan när jag ringde, men då tror jag att ditt batteri dog.

-Ja...just det, nu kommer jag ihåg.

-Jo det gällde ju det här erbjudandet om att få DN gratis på vardagarna och bara betala för helgerna. Det blir då bara 219 kronor i...

-Jo du Krister, jag har redan DN. Fick den gratis av en vän. En sån där gratis period.

Paris

En vecka på undanataget gick, kan man säga. Så åter i den fadda verkligheten. Vardag är ett ord jag undviker, men det krävs i ett protestantiskt land där arbete var dag premieras och höjs upp till något gott.

- Jag ska visa dig Paris. Sa jag. Då skrattade hon lite rått och hjärtligt. Det var tydligen tvärtom. Det ser jag fram emot, var dag.

Bright light, Big city

Middagar borde man bjuda oftare. Jag är ju riktigt pysslig när allt kommer omkring, likt Din mormor.

Igår kom jag ut ur lägenheten sent på kvällen när blötsnön stod styvt till vänster i östlig riktning. Udda, lite trasiga mäniskor, höll i hattbrätten och försökte hålla liv i cigarrer. Jag gillade det, staden och dess invånare. Trots vädermakter och mörker söker vi hålla stilen, vi lite trasiga mäniskor.

Dagen innan hade H varit över på middag och jag lyckades på andra försöket att få ihop min sås till de fräsande entrecote bitarna och de grillade grönsakerna. Vinet gick åt, jag bjöd på kaffe och chockladtopp efter maten. Vi pratade om en massa ditt och datt i soffan. Hon sträckte ut sig och skulle gå hem, med lite tvekan. Jag ville somna ensam och undvek att erbjuda sängplats. Någon mystik får man se till att behålla. Vi hade ju faktiskt roligt ihop.

Timmarna innan fann Blondie sina små steg till min säng. Ruffsig och med kladdigt smink från gårdagen låg hon här som ett litet nystan, nyss kommen från någon annan säng. Vi har ett litet spel vi spelar, som bara såna som gjort slut men ändå inte riktigt kan skiljas från varandra kan spela. Vi vinner ungefär varannan gång vardera. Vi båda är dödligt svartsjuka och fäktas för uppmärksamhet, en form av den kärlek vi hade en gång. Trots allt det där tycker jag om att ha henne i min säng.

Kvällen dessförinnan var det fina vännen M. med appanage som svingade dyra krus och svammlade om båtar och saker jag i skrivande stund inte riktigt minns. Primadonnan och jag hade förskräckligt kul dock.

En helg av lite udda, trasiga mäniskor, som försöker hålla stilen.


NT: 28

Livet på en pinne

Då ska vi se. Det har bara nått några få, men här når det två till. En cyniker och en stötta. Dagar kvar i nyktert tillstånd, NT: 30. Det är nämligen 1 av 4 mål med detta år. De andra 3 kommer avslöjas efterhand.

En tjänstemans hämnd


Nå, gårdagen försvann visst, omärkligt. Lördagen bjöd på tunneltågs körning. En novis råkade köra förbi Gullmarsplan i snömodden och stammade över radion om dörrar och trafikanter. Själv satt jag där i min röda tron och gled fram mellan stationerna, lätt uttråkad. Men jag har kommit på ett fult grepp, det roar mig kungligt. Jag kan använda mig av en knapp som kallas för "pass. öppnade dörrar", det betyder att trafikanterna vid en slutstation själva kan trycka på en öppningsknapp, vips slår dörren upp och stängs sedan per automatik efter 20 sekunder. Genom att inte, som annars är brukligt, öppna samtliga dörrar strax innan avgång och ropa ut destinationen för att på så vis få med rökarna, tjattrande barnvagnsmammor och allmänt bakfulla individer, så låter jag dörrarna vara pass. öppnade. När jag då stänger vid utsatt avgångstid så hörs inte dörrstängningssignalen ut på perrongen och de satar som står där i godan ro begriper inte att tåget helt sonika kommer åka ifrån dem. Jag gör detta helst på helger när tiden för nästa avgång kan vara uppemot en halvtimme. Jag gör det av pur elakhet och egen underhållning, Ni skulle se minen på dem när dem inser att loppet är kört, det är en blåsig snöinbäddad station Hagsätra i ytterligare 30 minuter som väntar.

Ibland gillar jag mitt jobb.

Strimma

En rutin kan skönjas, en stelnande beslutsamhet i pannloben. En liten reva har öppnat sig på himlen, svår att se, men jag tror kanske att det kan spricka upp och bli fint till kvällen.

Soperent i kröken


Det kom sig av något okänt men så fann jag mig själv nere i tvättstugan och snart uppe i flygeln igen med en dammsugare, strax var räkningar betalda och toaletten skurad. Papper blev satta i flikar, gamla tidningar och utgågna erbjudanden makulerade. Parketten moppades, bokhyllan ströks med fuktig trasa och rengöringsmedel, böcker delades in efter lån och eget ägande samt fick nya placeringar vartefter gamla födelsedagspresenter förpassades upp på vinden. Mynt samlades in, sladd sorterades, glasflaskor skickades ut, kakel putsades och en omonterad läslampa kom på plats. Allt under Edit Piafs tjut och mina egna svordomar över döda tings likstelhet.

Så låg den där, det enda som fick ligga framme på ett i övrigt tomt svart soffbord, uppsatsen. Den stirrar på mig och det ska den göra, ordningen skall vara den att endast väsentligheterna tillåts ta plats.

I allt huller om buller bjöd jag in H på middag, måtte renheten hålla i sig tills dess. Jag ska köpa en blomma att ställa på bordet , den gamla trotjänaren från 2006 hade tillslut givit tappt. Tacka fan för det, skulle den väl sagt om den nu kunnat svara för sig.

Dagen blev till kväll och jag tar fyrans buss genom snöslasket mot Lignagatans hållplats. Viss om ett rent hem vid återfärden.

Vänner

Det är trevligt med vänner. Dem finns där utan att jag begär det och dem sitter bredvid utan att jag ringt. Vissa vänner letar upp en, andra får man själv kontakta. Men de alldra flesta önskar ett lycka till.

Thelins

Februari drar in med växlande vindar. Just idag kom M på besök och jag fick hastigt göra om sängen till en soffa och diska ur några glas som stod och luktade. Mjölken är påväg att surna varför jag mötte henne nere på gatan och slank in på Thelins varifrån jag fick med mig två pappmuggar kaffe med färsk mjölk och var sitt vaniljhjärta. Väl uppe hos mig kröp hon ned i soffan likt en katt som har en egen vrå i hemmet, trots att det var första gången hon var i min flygel av huset. Tvärsäkert dissikerade vi dussinförfattare och kioskvältare, som de två hungriga och missförstådda allvetare vi trots allt är. Sedan blev det konst. Vaniljhjärtat smakade söt deg och jag kan åstadkomma bättre kaffe med mitt pulver, men så brukar det vara med Thelins, både dyrt och dåligt.

Tidigare på dagen hade en Siren hört av sig. Hon ville bjuda på Gin och Tonic på en tvärgata inte långt ifrån mig, till frukost. Jag värjde mig och ville inte låta korthuggen eller trampa på någon öm tå. Jag vet också att det finns i mig, lättjan och kaoset. Det vill gärna komma upp och brisera i mig men det är ett farligt spel med höga insatser och jag är lycklig över att ha kunnat kontrollera det den här gången.

Imorgon följer min far med ned i tunnlarna om tillståndsansökan får godkännande, en kvällstur i tunnelbanan. Vi kommer susa fram genom tunnlarna under Er och förbi Era villor och kolloniträdgårdar, helt enligt turlistan. Det är Gubbängen by night det.

Slow train

Skriv en presentation, dra en vals, lägg upp ditt lyte
betala, skriv, messa, klottra,
kom aldrig till saken, dansa runt den ljumma gröten,
lek en lek, ge en komplimang, dra en vits, träffas, gå ut,
drick dig berusad, tala som någon annan, gå hem, köp
biljetter, träffa flera, använd sök och matchning, leta fram
en ren kam, köp cigaretter, bjud på kaffe, ligg på fyllan, försök
vara intresserad, samla mod, radera ett nummer, berätta om det,
hoppas, tro, slit ut din hälsa, köp gymkort, ring upp, granska,
tröttna, dansa.

Men försök inte hitta kärlek.

God fortsättning

Ett år till enda och förhoppningar väcks till liv då något gammalt får dö. Min amerikanska kusin drack champagne i Space Needle, någon attraktion i Seattle som ser ut som en rymdnål med restaurang på översta våningen som sakta roterar. Om jag har förstått saken rätt, jag har själv aldrig varit där. Det lät ju sobert när hon berättade det. Själv åkte jag salongsberusad och utmattad till Hallonbergen och drack hemkört rödvin och åt vegetariskt, rökte bommade cigaretter och skränade om något batiktryck till duk som jag inte kan minnas varför det kom på tal. Vi delar samma far-och mor föräldrar, som kusiner gör, men inte mycket mer.

Det är kallare i förorten, men inte lika mycket av ljusförorening, så stjärnorna syns bättre varför jag förundrades över polstjärnan bredvid månskäran. Så brann raketerna av över nejden och folk önskade gott nytt, jag fick tag i en plastmugg med kolsyrat vitt vin och önskade polstjärnan ett gott nytt år. Jag vet inte hur långt från jorden den stjärnan är men när min skål når dit från Hallonbergen så är jag död sedan många tusen år eller så. Men det är lustigt att jag kommer skåla en gång till, långt efter min död, från Hallonbergen av alla ställen. Efter denna nästan obligatoriska tankekurva en sådan där nyårsnatt blev det mer av det röda vinet. Sedan somnade jag i en tåghytt av allt att dömma och fick eskort av vakter ut ur Centralstation. Väl hemma frästes det pytt och stektes ägg, serverat med mjölk.
Denna förtrollade afton.