En tjänstemans hämnd


Nå, gårdagen försvann visst, omärkligt. Lördagen bjöd på tunneltågs körning. En novis råkade köra förbi Gullmarsplan i snömodden och stammade över radion om dörrar och trafikanter. Själv satt jag där i min röda tron och gled fram mellan stationerna, lätt uttråkad. Men jag har kommit på ett fult grepp, det roar mig kungligt. Jag kan använda mig av en knapp som kallas för "pass. öppnade dörrar", det betyder att trafikanterna vid en slutstation själva kan trycka på en öppningsknapp, vips slår dörren upp och stängs sedan per automatik efter 20 sekunder. Genom att inte, som annars är brukligt, öppna samtliga dörrar strax innan avgång och ropa ut destinationen för att på så vis få med rökarna, tjattrande barnvagnsmammor och allmänt bakfulla individer, så låter jag dörrarna vara pass. öppnade. När jag då stänger vid utsatt avgångstid så hörs inte dörrstängningssignalen ut på perrongen och de satar som står där i godan ro begriper inte att tåget helt sonika kommer åka ifrån dem. Jag gör detta helst på helger när tiden för nästa avgång kan vara uppemot en halvtimme. Jag gör det av pur elakhet och egen underhållning, Ni skulle se minen på dem när dem inser att loppet är kört, det är en blåsig snöinbäddad station Hagsätra i ytterligare 30 minuter som väntar.

Ibland gillar jag mitt jobb.