Bright light, Big city

Middagar borde man bjuda oftare. Jag är ju riktigt pysslig när allt kommer omkring, likt Din mormor.

Igår kom jag ut ur lägenheten sent på kvällen när blötsnön stod styvt till vänster i östlig riktning. Udda, lite trasiga mäniskor, höll i hattbrätten och försökte hålla liv i cigarrer. Jag gillade det, staden och dess invånare. Trots vädermakter och mörker söker vi hålla stilen, vi lite trasiga mäniskor.

Dagen innan hade H varit över på middag och jag lyckades på andra försöket att få ihop min sås till de fräsande entrecote bitarna och de grillade grönsakerna. Vinet gick åt, jag bjöd på kaffe och chockladtopp efter maten. Vi pratade om en massa ditt och datt i soffan. Hon sträckte ut sig och skulle gå hem, med lite tvekan. Jag ville somna ensam och undvek att erbjuda sängplats. Någon mystik får man se till att behålla. Vi hade ju faktiskt roligt ihop.

Timmarna innan fann Blondie sina små steg till min säng. Ruffsig och med kladdigt smink från gårdagen låg hon här som ett litet nystan, nyss kommen från någon annan säng. Vi har ett litet spel vi spelar, som bara såna som gjort slut men ändå inte riktigt kan skiljas från varandra kan spela. Vi vinner ungefär varannan gång vardera. Vi båda är dödligt svartsjuka och fäktas för uppmärksamhet, en form av den kärlek vi hade en gång. Trots allt det där tycker jag om att ha henne i min säng.

Kvällen dessförinnan var det fina vännen M. med appanage som svingade dyra krus och svammlade om båtar och saker jag i skrivande stund inte riktigt minns. Primadonnan och jag hade förskräckligt kul dock.

En helg av lite udda, trasiga mäniskor, som försöker hålla stilen.


NT: 28