God fortsättning

Ett år till enda och förhoppningar väcks till liv då något gammalt får dö. Min amerikanska kusin drack champagne i Space Needle, någon attraktion i Seattle som ser ut som en rymdnål med restaurang på översta våningen som sakta roterar. Om jag har förstått saken rätt, jag har själv aldrig varit där. Det lät ju sobert när hon berättade det. Själv åkte jag salongsberusad och utmattad till Hallonbergen och drack hemkört rödvin och åt vegetariskt, rökte bommade cigaretter och skränade om något batiktryck till duk som jag inte kan minnas varför det kom på tal. Vi delar samma far-och mor föräldrar, som kusiner gör, men inte mycket mer.

Det är kallare i förorten, men inte lika mycket av ljusförorening, så stjärnorna syns bättre varför jag förundrades över polstjärnan bredvid månskäran. Så brann raketerna av över nejden och folk önskade gott nytt, jag fick tag i en plastmugg med kolsyrat vitt vin och önskade polstjärnan ett gott nytt år. Jag vet inte hur långt från jorden den stjärnan är men när min skål når dit från Hallonbergen så är jag död sedan många tusen år eller så. Men det är lustigt att jag kommer skåla en gång till, långt efter min död, från Hallonbergen av alla ställen. Efter denna nästan obligatoriska tankekurva en sådan där nyårsnatt blev det mer av det röda vinet. Sedan somnade jag i en tåghytt av allt att dömma och fick eskort av vakter ut ur Centralstation. Väl hemma frästes det pytt och stektes ägg, serverat med mjölk.
Denna förtrollade afton.