Tunnelbanefrågan

Trevligt med kommentarer på det man skrivit. Jag inser att de timmar jag lagt ned inte på något sätt räcker till. Kanske skulle man sätta sig ned och inse att man inte håller måttet för en grundläggande examen och ta spaken i vänster hand. Spaken är inget annat än den styrspak som leder tunnelbanan frammåt och får folk att färdas i cirka sjuttio kilometer i timmen mellan stationerna. Alltså mitt jobb. Men jag är envis, och dumdristig. Att vägra vara idiot är min största fördel, trots att det bevisats mer än önskavärt att så är fallet. Att jag är en idiot. När handledaren undrar om det man skrivit fortfarande är ett utkast eller faktiskt är något som man tänker sig att avhandlingen skall vara, så undrar man försynt om de etthundra timmarna var värda sitt blod. När farsan klipper hela verket i knävecken, undrar man om det fanns någon poäng med detta sjösättande. Men jag kan inte med att köra Er till jobbet, eller hem, eller till festen, eller till affärn eller vart fan Ni nu skall. Jag kör bra och mjukt, dessutom håller jag tidtabellen men jag är för mycket idiot för att göra det till mitt liv.